Att fotografera konstverk
När du fotograferar tvådimensionella verk, som målningar, teckningar, grafik och liknande, kan du koncentrera dig på följande kriterier när du reproducerar dina verk för visning på Internet:
1. Att få bilden rak
2. Jämn belysning, rätt exponering
3. Rätt färg – det ska inte förekomma störande färgstick, som oftast beror på ljuskällan
4. Rätt skärpa – bilden ska vara rätt fokuserad och fri från rörelseoskärpa
5. Bilden ska vara rätt formaterad för ändamålet
Samma gäller, fast i högre upplösning, för katalogillustrationer.
Utrustning:
Scanner/kamera, stativ, lampor, svarta tygskynken, grå kartong
Små verk kan man ofta reproducera med hjälp av en flatbäddscanner. Tänk på att stänga av scannerns digitala skärpa och dammborttagningsfunktioner och ställ in en större filstorlek än den som kommer att behövas sen. Har verket inga neutrala – gråa eller vita – ytor, vilseleds ofta scannerns automatiska färginställning. Lägg i detta fall, om det finns plats, en neutralgrå kartongbit på scannern och ställ in neutraltonen på denna med hjälp av neutraliseringspipetten som finns i alla scannings- och bildbehandlingsprogram.
Kameran, som behövs för verk som är för stora för att scannas, bör vara utrustad med ett objektiv längre än normalbrännvidd. Det vill säga minst 70 mm för småbildskameror och minst 100 mm för digitalkameror som använder det mindre APS-formatet (gäller för alla amatördigitalkameror). Använd dock inte digitalzoomfunktioner då dessa bidrar till en mycket sämre bildkvalitet! Kortare objektiv gör det både svårare att placera kameran rakt framför verket – redan små oexaktheter kan föra till skeva bildkanter – och är mycket sämre på att avbilda ett motiv jämnt över hela bildytan, t ex blir kanterna ofta förvrängda.
Kameran placeras på ett stativ. Sedan kan man antingen lägga verket på golvet under stativet eller hänga det på en vägg och placerar kameran exakt i mitten rakt över eller framför verket. I proffsfotobutiker kan man köpa små vattenpass som, monterade i kamerans blixtsko, underlättar oerhört. Hänger verket rakt på en vägg och står kameran exakt rakt i mitten, ska, när du tittar genom kameran, verkets över- och underkant vara parallella med varandra och kamerasökarens kanter. Lutar över- och underkanten åt olika håll, konvergerar alltså, vinklar du nog kameran lite från sidan och måste flytta stativet mer mot verkets mitt. Lutar båda kanter åt samma håll, står kameran inte rakt. Kontrollera på samma sätt vänster- och högerkanten och korrigera, om det krävs, stativets höjd och kamerans vertikala lutning.
Har du tillgång till två lampor som kan placeras på stativ, placera dessa i 45 graders vinkel med samma avstånd till höger och vänster om verket. Glödlamporna i dessa ska vara av samma typ och lika gamla, annars får du olika färgstick i verket som inte går att neutralisera vare sig med kamerans vitbalans eller senare i datorn! Ligger verket på golvet kan man lätt kontrollera om belysningen är jämn genom att ställa en blyertspenna i mitten av verket. Pennans skuggor bör då vara lika långa åt båda håll. Placera varje lampa på ett avstånd som motsvarar minst dubbla verkdiagonalen från motivet för att garantera en jämn belysning. Har du inte tillgång till lämpliga lampor, erbjuder en helt mulen himmel eller t ex en skuggig bakgård en jämn belysning. Var alltid noga med att inte ha kraftigt färgade föremål i närheten av verket som kan orsaka oönskade färgstick! Reflekterar verkets yta, som till exempel en glasram, se till att kameran inte blir belyst av dina lampor och sätt helst upp svarta tygskynken framför kameran och stativet; låt bara objektivet sticka igenom! Blänk på till exempel oljemålningars struktur går att undvika genom att flytta lamporna längre bort åt sidan från verket. Genomför kamerans vitbalans manuellt på ett vitt pappersark som du håller framför eller lägger på verket och ta gärna med en neutralgrå kartongbit på bilden som kan användas för att justera färgen med neutraliseringspipetten i ett bildbehandlingsprogram!
Fokusera manuellt och välj en låg iso-inställning, till exempel 50. Använd, om du kan kontrollera detta med din kamera, bländare 8 eller 11, vid vilka objektivet presterar mycket mer än vid öppen bländare (bland annat undviker du mörka hörn, så kallad vinjettering). Den längre exponeringstiden bör inte vara något problem med ett stativ. Är bilden en teckning eller på annat vis har stora vita ytor, måste du kompensera exponeringen med ett eller ett och ett halvt steg åt plushållet. Kameran vet ju inte att motivet ska vara vitt och den automatiska exponeringen skulle annars göra pappret grått. Stäng, om möjligt, av kamerans inbyggda skärpefilter och ta bilden i högsta bildkvalitet. Du har bättre kontroll om du formaterar den till webbupplösning på datorn. Låt helst kameran stå kvar på stativet när du tittar på första bilden på datorn. Fel i kamerans eller belysningens uppsättning syns ofta bättre på en skärm än en liten kamerasökare och det är lätt att göra korrigeringar om kameran står kvar.
Är du nöjd med bilden, beskär den i datorn och formatera den till 600 pixlar på bredden. Vid en upplösning av 72 dpi blir bilden då ca 21 cm bred. 72 dpi är en alldeles för låg upplösning för att skriva ut bilden, men perfekt för webben. Lägg sedan på skärpa med hjälp av ”oskarp mask”, ett filter som finns till exempel i Photoshop. Ställ in mängden på 70, radien på 1 pixel och tröskelvärdet på 10. Spara, inte förrän allt är klart, bilden som jpeg-fil, i kvalitet 8. Bilden är då tillräckigt komprimerad för att kunna läsas in snabbt på nätet fast håller fortfarande god kvalitet.
Lycka till!
